Svinfarmare Tom Brors i Vörå hoppar vant över räcket till svinstian och blir snabbt omringad av sina skyddslingar. Morgon och kväll, närmare trehundrasextiofem dagar om året, ser han till sina grisar. Ändå beskriver han sitt arbete som fritt. – Det är det bästa med jobbet, att jag inte behöver gå under klockan. Jag kan planera mina dagar som jag vill. Som kontrast till jobbet åker han och hustrun på semester till södern en gång om året och på fri­tiden sjunger han i dansbandet Roxie. – Många bönder saknar hobbyer då jobbet på gården tar all tid. Ibland kommer jag visserligen hem från en spelning klockan fyra på morgonen och går direkt till svinhuset, men det är det värt. Man behöver en hobby för att orka. Och det är just mot orken som det nya regeringsprogrammet slår till. De nationella stöden för jord- och skogsbrukare minskar bara marginellt, men däremot dras tjänster som bidragit till att förebygga hälsoproblem hos bönderna in. I höst avslutas de så kallade Aslak-kurserna, ­förebyggande rehabiliteringskurser för olika yrkesgrupper som i sitt arbete utsätts för stor fysisk, psykisk och social belastning. Den svenska rehabiliteringen har sitt säte i Härmä. – Aslak-kurserna har erbjudit både fysiskt och psykiskt stöd. Jag blev bestört när jag hörde att de ska dras in. Varje år har det ordnats en till två kurser för bönder från hela Svenskfinland och efteråt träffas man för att umgås och stötta varandra. Bonde­yrket är ensamt och därför har kurserna varit väldigt viktiga, säger Brors. Han är medlem i det socialpolitiska utskottet i Österbotten Svenska Producentförbund (ÖSP) och insatt i frågor som rör böndernas hälsa. Också böndernas avbytarsystem, som ger husdjursbönderna möjlighet till en vikarie under maximalt 26 dagar om året, ska ses över. Det slår hårt mot en bransch som redan i tio års tid kämpat mot sjunkande lönsamhet i kombination med ökade produktionskostnader. Hur kan man som konsument hjälpa upp situationen? – Köp inhemskt. Det ger en signal till butikskedjorna om att det går åt. Utländskt kött är betydligt billigare, men i Finland är djurhälsovården mycket strängare än utomlands och vi använder väldigt lite antibiotika i produktionen, säger Brors. När Brors tog över gården i Vörå ­efter sin pappa i början av nittiotalet fanns det ett trettiotal suggor på gården som försörjde två hela familjer i kombination med att man födde upp griskultingar till slakt. – Då hade vi det ganska bra. I dag har jag sextio suggor vilket knappt räcker till för att försörja en familj. Ett bevis för att många jord- och skogsbrukare kämpar med ekonomin är det stora intresset för Ekonomiakuten, ett EU-finansierat projekt som startade 2011 med syfte att bistå bönder i ekonomisk kris med rådgivning. – Behovet var mycket större än vi kunnat ana. Behovet fanns inom alla näringar, inom både växthus, svin, höns, mjölk och nöt. EU-finansieringen upphörde vid nyår. Nu planeras en fortsättning med starkare betoning på det sociala nätverket. – Det behövs fler ställen där jord- och skogsbrukare kan träffas och utbyta erfarenheter, både om yrket och om livet i stort. Förr i tiden, när det fanns familjejordbruk, gick man över till varandra på en kopp kaffe, nu tittar man på teve i stället. De vore väldigt viktigt att vi höll ihop.