Golvplankorna ger ifrån sig ett knak då Vasabon Oscar Hagen kliver in i Stenhuggarens stuga på friluftsmuseet Stundars i Solf.

– Jag hade Stenhuggarens stuga i åtanke då jag började arbetade med installationen "Dold Närvaro" tidigare i våras. Det är inget vanligt utställningsrum, säger Hagen.

Det är dunkelt i stugan. Den mulna himlen utanför låter bara en liten ljusglimt lysa upp tre märkliga figurer i stugan. De pyramidliknande figurerna, eller rättare sagt skulpturerna, är dekorerade i röda och vita abstrakta mönster.

Mönstren antar en organisk form och kombinerade med skulpturernas nästan självpåtagna anda är det hela på gränsen till skräckinjagande. Trots det vilar ett lugn över både stugan och Oscar Hagen.

– "Dold närvaro" utforskar gränslandet mellan figurativ och abstrakt konst där spontanitet och skapande är i fokus. I konstinstallationen kan besökarna upptäcka en plats de aldrig sett eller närvaron av någon de inte har träffat. Det är upp till besökaren att tyda verken genom att dyka in i sin egen fantasivärld.

En gammal hammare och en mejsel ligger kvar vid eldstaden i stugan. Väggarna har Hagen dekorerat med målningar och korsstygnstavlor. De avbildar liknande mönster och figurer som återfinns på skulpturerna.

– Jag låter stunden styra skapandet tillsammans med mitt undermedvetna. Det gav upphov till dessa mönster, vad de föreställer vet jag ännu inte. Min hand arbetade spontant fram mönstren, det var som om någon annan tog över, säger Hagen.

– Symbolism och det övernaturliga har alltid intresserat mig. Det finns bland annat en målning i konstinstallationen som påminner om ett utomjordiskt alfabet. Jag får ofta frågan; är det här runor, säger Hagen.

Och visst, det ligger något okonstlat och nordiskt över Hagens "Dold närvaro". En slags fysisk manifestation av en ständigt närvarande aura som bara finns här uppe i norr, eller kanske bara på Stundars?

Fähuset på Stundars fylls av en behaglig doft då regnet börjar avta. I motsats till stenhuggarens Stuga, badar Fähuset i ett starkt, nästan bländande vitt sken. På de vita väggarna hänger Janika Norrgård Löfqvists målningar som ingår i utställningen "Geosmin".

"Geosmin" är ett samlingsnamn för organiska ämnen som förknippas med den behagligt jordiga doften i fähuset. Fenomenet uppstår vid biologiskt sönderfall och sprids i luften med regn.

Utställningen behandlar sorg, död, pånyttfödelse, Gud, vatten och liv. Motiven i Löfqvists målningar föds ur olika intryck. Ibland är det musik som ger upphov till en vision, ibland är det en dröm, ibland, bara stillheten.

Målningarna utstrålar stillhet och väntan, tankarna förs till Johannes Vermeers -"Knypplerskan".

Löfqvist beskriver sitt måleri som en form av visuell poesi där motivet tillsammans med måleriets egna uttryck formar en stämning som inte kan verbaliseras. Målningarna kan således liknas vid poesins ställning i den litterära världen.

Vid Hemmersgården på Stundars delar konstnärerna Margaretha Hakko och Susanne Broända på konferensutrymmet i övre våningen.

Hakko bjuder bland annat på behagliga stilleben målade i akvarell. En touch av Sigrid Schauman och Helene Schjerfbeck vilar över verken.

Hakkos intresse för teckning började i unga år och tog riktigt fart i samband med att hennes lärare i samskolan Lasse Bergendahl, introducerade henne till konstklubben i Vasa.

Susanne Broändas "Fåglarnas budskap II" lyfter fram hur mänsklighetens kontakt med sin omvärld inte är i balans. Verken som avbildar fåglar i en abstrakt värld och existens uppmuntrar åskådaren till både inre och yttre reflektion.

Broändas ensemble av fåglar lyckas lyfta fram det mystiska och sårbara i naturen.

Med "Fåglarnas budskap II" hoppas Broända ge betraktaren möjlighet att stiga utanför den individuella upplevelsen av livet och öppna upp dörren till vår omvärld.