Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Den här morgonen var som vilken annan morgon som helst. Jag vaknade först av alla i familjen, gjorde min morgongröt, drack två koppar kaffe och ögnade igenom nyhetssajter.

Efter att ha myst under täcket i soffan med min son en liten stund gick jag mot busshållplatsen. Jag har den ynnesten att bussen stannar några hundra meter från min dörr, och att åka buss i Vasa kostar faktiskt inte många euro. In till Vasa centrum tar jag mig för 1 euro.

Det var kyligt och vid busshållplatsen väntade ungefär tio personer till. Efter några minuter stannade buss 6 och jag steg på sist. När jag steg på sade jag hej till busschauffören. Han lyste upp och sade att jag får åka gratis. Jag blev konfunderad och frågade varför. Då svarade han att jag var den första som hade hälsat på honom den här morgonen.

Jag sade tack och gick och satte mig. Jag kunde inte släppa hans ansiktsuttryck och det faktum att ingen annan hade hälsat på honom. Bussen var nästan full, och busschauffören hade garanterat kört sträckan Smedsby–centrum–Vasklot några gånger redan den här morgonen.

Hur är det möjligt att ingen annan hade hälsat? En så liten gest i vardagen kan betyda så mycket. Att säga hej skulle jag inte ens kategorisera som en vänlig gest, utan något som hör till när man stiger på bussen.

Jag skrev nyligen om vänliga gester i en artikel. Enligt en studie kan de ha lindrande effekt om du är deprimerad eller har ångest. De kan innebära allt från att hålla upp dörren åt grannen till att berömma en kollega. Om du ger uppmuntrande ord till kollegan är jag nästan säker på att även hen har en snäppet bättre arbetsdag.

Men över till busschauffören igen. Han har stigit upp tidigt, har mycket ansvar och måste vara på helspänn hela arbetsdagen, eftersom han kör i stadstrafik och ofta har barn som passagerare. Tänk att han kan sitta några timmar i sin buss utan att någon säger hej. När jag säger det högt låter det ju ensamt och deprimerande. Bättre kan vi!

Vi bor i världens lyckligaste land, men särskilt lycklig var busschauffören inte förrän jag hade sagt hej.

Säg hej när du stiger på bussen, kommer fram till kassan i matbutiken och när du ser dina grannar. Det kostar dig inget och kan ändå betyda mycket. Jackpot blir det kanske om du bjuder på ett leende och säger tack när du stiger av bussen.