Oleksandra Bahinska kommer från Butja i norra Ukraina och var på semester i Egypten när Ryssland inledde sin invasion för två år sedan.
Hennes syster Oksana Demchenko mötte henne där och tillsammans reste de till Vörå där deras kusin Yulia Studenikova bor.
– Vi såg en framtid här. Det är säkert i Finland, säger Bahinska.
De är några av medlemmarna som ofta träffas på Kalyna Center Vörå på Vöråvägen 7. Tidigare har de samlats på Vöråvägen 2, och den lokalen får föreningen ha kvar.
– Tack vare det finländska folket har vi så mycket donationer att vi behöver ett ställe för att sortera och packa allt.
På vändagen, den 14 februari, hålls den officiella öppningen.
Då bjuder föreningen på hjärtformade bakelser, kaffe, te och andra godsaker. Folk får komma på besök och lära sig mer om föreningens verksamhet och den ukrainska kulturen.
– Det är vårt sätt att tacka finländarna. Ni är våra vänner, säger Demchenko.
Pensionärer har mer tid och kommer ofta på besök.
– Äldre förstår oftast bättre vad vi upplever eftersom de själva upplevt ett krig. De är mer intresserade.
Om man inte kan engelska eller ukrainska då?
– Det är ett bra tillfälle för oss att öva svenska. Vi lär oss gärna, säger Yulia Studenikova.
Olena Galchenko, ordförande för Kalyna, är noga med att deras nya lokal inte är ett kafé eller en restaurang.
– En måltid är vägen till hjärtat och till vänner. Genom godsaker kan man kommunicera behagligt. Vi vill tacka finländarna för allt gott de gjort.
Det kan hända att föreningen utökar sin verksamhet. Ukrainarna utbyter idéer men vill inte berätta för mycket än. De har redan fullt upp, säger Galchenko.
– Men det vore trevligt att få bjuda på traditionella ukrainska rätter.
Här kan vänskap gro, det kan Oleksandra Bahinska intyga.
– Här får man nya vänner. Vi träffade en ukrainsk kvinna som gift sig med en finsk man. Efter ett tag blev hon vår klasskamrat på Norrvalla där vi lär oss svenska men vi träffades just här första gången.
Demchenko nickar och tillägger:
– Vissa har lagt till oss på Facebook. Och när de ser oss på gatan kommer de fram och omfamnar oss. De brukar fråga när nästa träff är.
Lördagar från klockan 12 kan man besöka lokalen. Nästan alla dagar är det öppet efter arbetstid. Föreningen tar gärna emot förslag på aktiviteter. Det ordnas redan sånglektioner, språkkurser och teatergrupper här.
Pengar är det bästa sättet att stödja ukrainarna just nu. Men också bilar, powerbanks och generatorer är välkomna. Galchenko brukar lägga ut på föreningens Facebooksida om något särskilt behövs.
I Kalynas lager står Nataliiya Horoh och packar handskar i en låda som ska till Ukraina. Hon kom hit för bara några månader sedan med familjens katt och hund.
– Jag stannade kvar i hopp om att situationen skulle bli bättre men den blev bara värre. Vi var utan el halva hösten.
Hennes föräldrar är kvar i Ukraina. Tankarna är tunga och tårarna rinner när hon berättar:
– De ville vara kvar där. De är gamla och vill inte lämna sitt land.
Men hennes dotter, som snart fyller 14, trivs i skolan i Vörå.
– Lektionerna är roliga och mer praktiska här än i Ukraina.
Hennes hemstad Tjerkasy med cirka 285 000 invånare är en stor kontrast till landsbygden i Vörå.
– Det är väldigt annorlunda här. Trettio minusgrader var helt nytt för mig.
Sommaren i Finland är som våren i Ukraina.
– På sommaren skiner solen så starkt i Ukraina att gräset gulnar.