Birgitta Nordman sitter vid vävstolen i ett av de små rummen i Agnisbäck vävstuga och gör ett första inslag, innan hon kan börja med nästa projekt: plädar.
– Jag tänkte göra en i mörkgrönt och en med mörklila inslag. Det är första gången, säger hon med ett skratt.
Medan de övriga i vävstugan varit med på Medborgarinstitutets kurs i textil och vävning redan i flera år, är hon rätt ny i gruppen.
– Jag vävde lite på 70-talet när jag gick i folkhögskola, och lite på 80-talet. Sen har jag haft paus eftersom den här kursen är på dagtid, men när jag blev pensionär i augusti anmälde jag mig direkt.
– Det är så roligt att få väva och skapa igen, tiden bara försvinner när man sitter vid vävstolen, säger hon.
Vävstugan i Agnisbäck står på Gunvi Holmströms gård och hon har själv deltagit i varje kurs som ordnats här sedan man körde igång i januari 1992:
– Tänk det – för 32 år sen, säger hon och skrattar.
För henne är det framför allt det sociala som gör att hon trivs så bra på kursen.
– Det är förstås roligt att väva, men det bästa är ju ändå den här sociala samvaron och att få prata och reda upp världen lite samtidigt. Vi som bor här på glesbygden behöver få ha sånt.
Catarina Agnesbäck håller med:
– Jag är själv hemma med en liten pojke på dagarna annars så det är roligt att få komma ut lite.
Hon anslöt själv till kursen hösten 2019.
– Jag har alltid tyckt om att sticka och virka och allt möjligt, och efter högstadiet började jag i en hemslöjdsskola. Jag har väl alltid lite tänkt att jag någon gång i livet också skulle vilja hålla på med vävning, så när tillfälle gavs så började jag här – och trivs jättebra.
Just nu jobbar hon på det som ska bli en stor badhandduk, medan Gunvi Holmström precis börjat på en löpare. Tidigare har de bland annat gjort plädar som Catarina Agnesbäck hittat inspiration till på Pinterest.
Hur är det, kan yngre människor väva i dag?
– Nej, men det börjar faktiskt komma tillbaka lite nu. Att man spinner garn, stickar och väver – allt hör ju lite ihop, säger Catarina Agnesbäck.
– Vävningen kräver förstås lite mera, eftersom det ju inte är alla som har en vävstol hemma. Så då behöver man kanske gå en kurs.
Medborgarinstitutet har några egna vävstolar, medan resten i vävstugorna är privata. I den här vävstugan gör man oftast så att man lägger upp en väv som flera personer får väva på.
– Vi sätter upp en lång ränning som man kan beställa sin andel i, och så väver man i tur och ordning tills den tar slut, förklarar Jeanette Rönnqvist-Aro, textillärare på Medborgarinstitutet.
– Har man en gång satt upp den så är det bara att sätta sig ner och fortsätta väva, man behöver inte alltid göra allt från början.
Jeanette Rönnqvist-Aro leder totalt fem textil- och vävningskurser i kommunen under det här läsåret – och intresset för dem har varit stort.
– Alla kurser är i princip fullsatta, så det är roligt att intresset håller i sig.
Kursdeltagarna är i alla åldrar, från ca 40 och upp till över 80 år. Också Jeanette Rönnqvist-Aro har noterat att vävning är på kommande igen bland de yngre generationerna.
– Återanvändning är ju en stor trend i världen och det är många unga som blivit intresserade. Det kan också vara ett sätt att få göra något kreativt med händerna och få lite paus från alla skärmar.
Förutom vävning får kursdeltagarna till exempel sticka, virka och färga garn. Lisen Clärk, som inte är med den här dagen, har sytt Vörå folkdräkt.
I månadsskiftet april–maj ordnar Medborgarinstitutet en utställning i MI-verkstan där man bland annat ställer ut alla alster som gjorts under de fem textil- och vävkurserna.
– Det brukar vara roligt att få se vad alla har jobbat med. Vi kan ju ha lite olika saker som vi satsar på i de olika vävstugorna. Medan vi i den här gjort ganska mycket mattor och plädar har de i någon annan satsat mycket på till exempel handdukar. Det kan variera lite beroende på vad deltagarna är intresserade av.
Artikeln har publicerats i Kommunbladet. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och ges ut av HSS Media.