Veteranpolitikern Paavo Väyrynen slutar aldrig överraska.
Ännu för några veckor sedan såg kandidaturen i presidentvalet osäker ut då hans stödtrupper endast lyckats samla in ungefär hälften av de 20 000 anhängarkort som krävs.
Nu är det gjort och valmansföreningen grundad. Genom att bygga upp ett litet drama har Väyrynen åter en gång skickligt lyckats fokusera medieuppmärksamheten på sin person: spelet kan börja.

För den anemiska valkampanj vi sett hittills är Väyrynens inträde på arenan välkomen. Ingen av de nuvarande kandidaterna har så här långt klarat av att utmana Sauli Niinistö.
Med sin långa erfarenhet och gedigna kunskap är Väyrynen ingen lätt nöt att knäcka för någon. Inte ens för Niinistö.
Och Väyrynen ser sig själv som den enda relevanta motkraften mot Niinistö.
Väyrynens målsättning är att ifrågasätta Finlands nuvarande utrikes- och säkerhetspolitik och därigenom profilera sig som ett reellt alternativ till Niinistö.
Dessutom finns det också en klar skillnad i herrarnas syn på medlemskapet i EU och kopplingen till euron.
Enligt Väyrynen vill Niinistö lotsa Finland i riktning mot en militär allians.

Men av Niinistös utmanare far Väyrynen i väg med utrymmet för i första hand Sannfinländarnas Laura Huhtasaari och Centerns Matti Vanhanen.
Huhtasaari får nu konkurrens av Väyrynen i sin EU-kritiska linje. Eftersom de EU-kritikernas röster splittras, sätter Huhtasaari och Väyrynen krokben för varandra med tanke på en andra omgång i valet.

Samma gäller Väyrynen kontra Vanhanen. Väyrynen är fortsättningsvis medlem i Centerpartiet och dessutom partiets hedersordförande, trots att han våren 2016 grundade ett nytt eget parti, Medborgarpartiet.
Vanhanen anser med rätta att Väyrynen representerar ett konkurrerande parti trots att Väyrynen, likt Niinistö, ställs upp av en medborgarrörelse.
Själv förklarar sig Värynen vara centerpartist, men eftersom makten i partiet övertagits av liberala krafter, har han sett sig tvungen att grunda ett eget parti. Väyrynen har tidigare kandiderat för Centern i presidentvalen 1988, 1994 och 2012.

Där Vanhanen tagit Väyrynens inträde i presidentvalskampanjen med viss irritation men ändå upphöjt lugn, så fick Huhtasaaris insikt om att Väyrynen troligen kammar hem merparten av de EU-kritiska rösterna henne att reagera.
Då profilerade Huhtasaari sig i det populistsegment där hon saknar konkurrens från de övriga presidentkandidaterna, genom att öppet ge sitt stöd till de högerextrema och nynazistiska demonstrationstågen på självständighetsdagen.
Dessutom berättade Helsingin Sanomat på torsdagen att Huhtasaari på sin vägg i den ryska motsvarigheten till Facebook, VKontakte, kallar president Sauli Niinistö för landsförrädare. Man kan fråga sig vad som finns kvar av Huhtasaaris trovärdighet?

Huruvida Väyrynens inträde på arenan påverkar presidentvalets slutresultat är då sedan en helt annan historia.
De åsikter Väyrynen företräder och de målgrupper han riktar sig till betyder som sagt att han i första hand kommer att äta av Huhtasaaris och Vanhanens understöd. Det blir med andra ord en omgruppering bland de som inte annars heller har tänkt ge sin röst till Sauli Niinistö, vilket inte i sig påverkar stödet för Niinistö.
Men i fall Väyrynen lyckas öka intresset för valet, så sjunker däremot Niinistös procentandel för varje röst Väyrynen lyckas samla från personer som annars inte hade tänkt rösta.

Paavo Väyrynen är sig själv närmast, och trogen sin övertygelse om att endast han kan rädda landet genom att lotsa det rätt. Förutom en liten skara trogna efterföljare är han dock rätt ensam i den övertygelsen.
Klart är ändå att Väyrynens inträde på arenan ger presidentvalskampanjen och de kommande valdebatterna en annan färg och prägel än tidigare, trots att Väyrynens tid som ledande politisk opinionsbildare och frontfigur ohjälpligen är förbi.
Paavo Väyrynen är som gubben ur lådan, genast det är val och locket öppnas, så vem hoppar fram om inte Paavo. Självmant.