I en Yle-intervju påpekar hon - Sannfinländaren Laura Huhtasaari, alltså - att president Donald Trump är demokratiskt vald och att vi måste respektera den demokratiska processen. Likaså måste vi respektera en kandidat som infriar sina vallöften, gör som han sagt.
Respekt är ett bra ledord. Det instämmer garanterat – förhoppningsvis - de flesta i.
Men respekten underlättas ifall det är något också motparten förbinder sig till. Donald Trump tycks mången gång finna nöje i att vältra sig i motsatsen till respekt, i att kasta nerlåtande kommentarer och regelrätta förolämpningar runt sig. De positiva kommentarerna häller han över sig själv.
Det gör ett infantilt intryck.
Med anledning av de spekulationer om hans mentala hälsa den nyutkomna boken ”Fire and Fury. Inside the Trump White Hourse” utlöst, har han igen sett sig föranledd att prisa sig själv.
”... throughout my life, my two greatest assets have beeen mental stability and being, like, really smart”, deklarerade han på Twitter. Alltså: "Genom livet har mina två främsta fördelar varit mental stabilitet och att jag, liksom, är väldigt smart."
I en senare tweet uppdaterar han sig själv till ett geni, dock främst med hänvisning till sin framgångsrika karriär som businessman. Enligt samma tweet skulle han ha vunnit presidentvalet på första försöket.(”...on my first try”).
Det är bara det att herr Trump också aspirerade på presidentposten 1988, 2000 och 2012.
Men han räknar kanske inte med de här försöken, eftersom han till exempel 2012 valde att dra sig ur redan före de republikanska primärvalen.
Enligt ”Fire and Fury” (utkom i fredags, New York Times publicerade utdrag någon dag tidigare) har USA:s konstitution bjudit presidenten motstånd. Där berättas om en kampanjrådgivares svårigheter med att förklara det synnerligen grundläggande dokumentet för Trump.
Författaren Michael Wolff har samlat material för boken sedan mitten av 2016 och upprepade gånger vistats i Vita huset, för att göra intervjuer och som observatör, ”en fluga på väggen”. Enligt Wolff hade Trump sagt ja till det här. Presidenten i sin tur säger att det har han visst inte och att boken är full av lögner.
Men presidentkandidat Huhtasaari har förstås rätt i att en demokratisk process måste respekteras. Den saken är i princip inte automatiskt kopplad till respekten eller bristen på respekt för den person processen förde upp till maktpyramidens topp.
Själv är Huhtasaari, i motsats till Trump, bevisligen med i presidentspelet för första gången och från sannfinländarnas synvinkel har hon klara fördelar. Gubbpartiet, med en stor andel något äldre män som medlemmar, kan stoltsera med en ung, kvinnlig kandidat, som med sitt långa blonda hår ser ur-nordisk.... nej, förlåt, förlåt... ur-finsk ut.
På en direkt fråga skulle hon antagligen protestera mot den inledande formuleringen att hon gillar Trump. Hon sa nämligen så här i en intervju i hemstaden Björneborgs ledande tidning Satakunnan Kansa för dryga två år sedan ( 9.11.2016)
"Jag är inget Trump-fan men jag skulle ha röstat på honom. Jag förutsåg det här valresultatet redan i mars så jag är nöjd.
Så varför skulle hon ha röstat på Trump? Svar: För att han står för nationalstaten.
Fortsatt citat: "Nu kommer de självständiga staternas tid. Vi är på väg mot bättre tider där nationellt självförtroende, det egna folket först-tanken och en sund protektionism möts."
Det egna folket först. En ofta förekommande sannfinländsk slogan.
Men vilka utgör ”det egna folket”? Precis alla som bor inom en viss nationalstats gränser i detta nu, oavsett om de är finländska medborgare eller inte, oavsett etnicitet, språk, hudfärg? Skrapar man lite på retoriken brukar det visa sig att gruppen ”de egna” krymper tills den händelsevis är tämligen identiska med de sannfinländare som har ordet. De egna är sådana som jag är.
Ett politiskt parti är visserligen per definition alltid ett språkrör för främst en viss grupp, åtminstone medan nästa val är på tryggt avstånd. När valet kommer närmare börjar partierna i allt högre grad vilja famna precis alla.
Men att vara exempelvis den urbana medelklassens parti eller glesbygdsjordbrukarnas parti är mindre problematiskt och tydligare än detta med ”det egna folket”.
”De självständiga staternas tid”, då?
Nationalstaten är ett sentida påfund, en produkt av 1800-talets nationalromatiska strömningar, som sannfinländarna och andra nationalistiska grupper nu vill framställa som något ursprungligt och urgammalt, ett tryggt modersköte att återvända till. Ett återställande av en naturlig ordning.
Men denna stela naturliga ordning har aldrig existerat. Det är rörlighet och mångfald som är regeln genom historien.
Presidentkandidat Huhtasaari har för vana att rikta sin bannstråle främst mot invandrare. Man kan undra på vilket sätt det på ett positivt sätt stärker Finlands självständighet. Uteslut och peka ut vissa och helheten blir starkare?