”För mig har det lilla, begränsade och tätt nätverkade hittills varit synonymt med diskreta lösningar och tysta överenskommelser,” skriver han.

Men #övistoo-kampanjen, som hans dotter var en av intiativtagarna till, pekar i en annan riktning. Den blev motsatsen till diskret, så till den milda grad offentlig att den till och med drog till sig en rysk journalist plus fotograf och chaufför (VBL 1.12. 2017). Journalisten var sannolikt ute efter att få den västerländska dekadensen inom den finländska skolvärlden bekräftad genom ett saftigt reportage från övis.

Också den något udda situationen hanterades med eftertanke och förnuft, både av eleverna och av skolans ledning. Det blev inget reportage.

Sahlströms tes är alltså att de små sammanhangen – ankdammen – i bästa fall kan vara till fördel. (” ... en enorm styrka när besvärliga saker skall redas ut.”). Det är en tröstande tanke som motvikt till de gånger det kan kännas kvävande.

Det faktum att de som befolkar små sammanhang ofta känner varandra - ytligt eller närmare – kan dämpa ”blodtörsten”. Människor är människor med namn, ansikte och familj. De förblir så också då något obehagligt ska redas ut och blir därför inte behandlade på samma sätt som anonyma personer, fjärran från ”våra” sammanhang.

Processer liknande den vid Vasa övningsskola har ägt rum också vid Kallion lukio i Helsingfors, vid skolor i Åbo och St.Karins.

”Men min uppfattning är att det finlandssvenska sammanhangets hantering av #övistoo och #dammenbrister varit bättre”, skriver Sahlström.

Han kan förstås sägas var jävig, eftersom han i egenskap av dekanus för Fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i sista hand är ansvarig för övningsskolans verksamhet. Och därmed också för vad som görs vid en kris.

Men han skriver också att allt inte gått rätt eller varit lätt.

Ändå: ”Resultatet har blivit någorlunda fungerande kompromisser mellan principer, lojalitet och hänsyn. Här är vi, har vi lyckats säga åt varandra. Visst, det är bara början på det kommande finlandssvenska jämställdhetsarbetet. Men vilken början.”

Detta på den lilla finlandssvenska arenan. På den internationella arenan fortsätter Metoo att orsaka debatt. I veckan gick 100 franska kvinnor, inklusive 74-åriga filmstjärnan Chaterine Deneuve, ut med ett upprop i Le Monde, där de stödde påståendet om att det ”gått för långt.”

”Våldtäkt är ett brott, men att försöka förföra någon, även ihärdigt eller klumpigt, är inte det”, lyder ett citat. De hundra som undertecknat är rädda för en puritansk våg som ska göra det omöjligt för män att försöka stjäla en kyss utan att råka illa ut.

Stjäla? Den gyllene regeln för umgänge mellan könen bör väl vara ömsesidighet, delade känslor. Finns det om kyssen måste stjälas?