James Comey, Sally Yates, Michael Flynn, Preet Bharara, Walter Schaub, Michael Duke, Reince Briebus, Sean Spicer, Michael Short, Anthony Scaramucci, Steve Bannon, Sebastian Gorka, Tom Price, Omatosa Manigault, Rob Porter, David Sorenson, Hope Hicks, Gary Cohn – och nu Rex Tillerson.
Alla har de avskedats av president Trump eller avgått självmant eller "självmant" av diverse orsaker. Personalomsättningen i Vita huset har varit hög och andelen personal som bytts ut är rekordhög. Enligt forskningsinstitutet Brookings har 43 procent av Trumps närmaste medarbetare bytts ut under hans första tjänsteår, för Barack Obama var motsvarande siffra 15 och för George W. Bush 27.
I tisdags kom beskedet att utrikesminister Rex Tillerson får gå och ge plats åt CIA-chefen Mike Pompeo. Bytet kan inte betecknas som oväntat, det ryktades om att Trump ville sparka Tillerson redan i slutet av förra året, uppgifterna betecknades den gången som "fake news" av president Trump.
Tillerson har flera gånger haft en annan syn än Trump och gått emot dennes uttalanden, han ska också ha kallat Trump för "moron"; "dumskalle" eller "idiot". Det gör man knappast ostraffad i någon organisation.
Tillerson betecknas – ändå - som diplomatisk och en man med fötterna på jorden. USA-experten Merrick Tabor säger i en TT-intervju att många haft uppfattningen att Tillerson haft en dämpande effekt på presidenten.
Nu försvinner den modererande kraften kring en president som uppenbart vill omges av jasägare.
Betecknande för Trumps attityd till Tillerson och sakkunskapen är att han tog beslutet om att träffa Nordkoreas ledare Kim Jong-un. Kan det finnas en tydligare signal om brist på förtroende att presidenten inte tillfrågar sin utrikesminister i en så här viktig fråga; ett första toppmöte någonsin mellan USA och Nordkorea?
Till paradoxerna hör att det var Tillerson som förordade dialog och sans när Trump själv för bara några månader sedan stod i talarstolen och domderade om "eld och vrede".
Kolumnisten Roger Boyes skriver i The Times (14/3) att Tillerson var en av de sista som fick ta del av underrättelsematerialet som visade på Kim Jong-uns attitydändring, CIA-chefen och blivande utrikesministern Pompeo den första. Nedräkningen för Tillerson hade kommit långt i det skedet. Det var inte heller första gången Tillerson var sist att informeras, han ska flera gånger ha fått besked om presidentens beslut då han slog upp dagens tidning.
Det är knappast smart att kalla sin president för idiot, men som Roger Boyes skriver är det inte det avskedet handlar om utan åsiktsskillnaderna.
Tillerson har – trots att han är färsk inom politiken, han kom till utrikesministerposten från jobbet som direktör i oljebranschen – stått för vad som kallas för traditionell amerikansk utrikespolitik. Han ville att USA skulle stå kvar bakom klimatavtalet, motsatte sig att man säger upp kärnkraftsprogrammet med Iran och har varit klarspråkig i sin Rysslandskritik, senast då han kommenterade mordförsöket på den ryske dubbelagenten i England.
En utrikesminister kan ändå inte köra sin egen politik utan ska stå bakom presidentens, och ur det perspektivet är det lätt att förstå att The New York Times klassat Tillerson som en av de minst framgångsrika utrikesministrarna i landets historia eftersom han inte kunnat sköta sin relation till presidenten.
Å andra sidan är en bra chef – president – sådan som omger sig med rådgivare klokare än hen själv. Bara den som känner sig osäker omger sig med jasägare.
Helsingin Sanomats USA-korrespondent Laura Saarikoski skriver i en kolumn (13/3) om tre kraftcentra i Vita huset; nationalistiska populister anförda av Steve Bannon, businessinriktade demokrater med Cary Cohn i spetsen och traditionella republikaner med Reinced Priebus och Rex Tillerson. Nu är alla dessa satta ur spel. "Tillersons avgång innebär att Vita huset åter en gång förlorar en person vars agerande i någon mån varit förutsägbart", skriver Saarikoski.
President Trump styr genom att söndra och härska.
En framtid med en lynnig och oförutsägbar president omgiven av lika oförutsägbara jasägare ter sig skrämmande.