På senare tid har de länge närmast sakrosankta nätjättarna utsatts för allt hårdare kritik, både i USA och Europa. Tidningen Economist slog nyligen fast att allt fler nu anser att tech-giganter som Facebook, Amazon och Google är ”BAADD”; ”too big, anti-competitive, addictive and destructive to democracy”.

Monopolister som omöjliggör fri konkurrens, gör mänskligheten beroende av nätkickar och låter filterbubblor och hatkampanjer förstöra demokratin - det är inte riktigt så nätföretagen vill beskriva sig själva.

Det vill hellre se sig som digitala rallare som lägger räls in i framtiden. Vilka som sedan kör tågen, och vilka passagerare som löser biljett, varken vill eller kan rallarna lägga sig i.

Haken här är att alla metaforer som förvandlar Google till en neutral förvaltare av infrastruktur är falska. Google agerar också trafikledare; avgör vilka tåg som ska ha förkörsrätt, vilka som ska få trafikera stambanorna och vilka som ska växlas in på stickspår.

Google är, för att tala klartext, inte bara en sökmotor utan också ett publicistiskt företag som med hjälp av algoritmer sorterar och prioriterar information och åsikter; i hög grad efter kommersiella kriterier. (…)