"Varför ska litteraturen stå tillbaka, när krisen inte alls har handlat om Svenska Akademiens litterära kompetens?" skriver Karin Olsson, Expressens kulturchef, i en kommentar (4.5) om att Nobelpriset inte delas ut 2018.

Ett kort svar är att världens mest kända litteraturpris drabbas på grund av Akademiens inkompetens på så många andra fronter.

Svenska Akademien motiverar beslutet med att den är numerärt försvagad samtidigt som det finns "ett minskat förtroende för Akademien i omvärlden".

Krisen i Svenska Akademien uppstod då 18 kvinnor vittnade, i Dagens Nyheter, om hur de utsatts för sexuella trakasserier och övergrepp av den så kallade kulturprofilen, som har band till Svenska Akademien. En advokatbyrå fick i uppdrag att utreda kulturprofilens koppling till Akademien.

Då utredningen presenterades eskalerade krisen. Svenska Akademien röstade om uteslutning av ledamoten Katarina Frostenson, som är gift med kulturprofilen. Efter det har ständiga sekreteraren Sara Danius, Klas Östergren, Kjell Espmark, Peter Englund och Sara Stridsberg lämnat Akademien. Även Frostenson har lämnat sin stol.

Svenska Akademien hade möjlighet att ta itu med kopplingarna till kulturprofilen för länge sedan. Redan på 1990-talets vittnade kvinnor om att han hade begått sexuella övergrepp. Akademien tog inte vittnesmålen på allvar – utan lät snöbollen rulla vidare. Det blev en ravin som drog med sig Svenska Akademien.

Om Nobelpriset delats ut i år så skulle man ha gjort den prisade författaren en björntjänst. Författarskapet och litteraturen hade hamnat i skuggan av krisen. Nu planerar Akademien i stället att dela ut två pris 2019 – och inget garanterar att allt är fröjd och fröjd då heller.

Det är möjligt att Akademien ännu sitter med en eller flera bomber i famnen. Enligt advokatutredningen så har Akademiens band till den så kallade kulturprofilen utgjort en jävsrisk. Ekobrottsmyndigheten har ett inlett en förundersökning gällande Svenska Akademien.

Leif GW Persson, professor i kriminologi, skrev i en Expressen-kolumn att "enligt vad en av mina gamla arbetskamrater inom polisen i förtroende redan har berättat för mig lär Akademien vara en ren skördeåker för en ambitiös åklagare".

Då Svenska Akademiens beskyddare – kung Carl XVI Gustaf – hamnade i en kris, som handlade om otrohet och kaffeflickor, talade han om att "vända blad". Då Svenska Akademien-bladet vänder så är texten förhoppningsvis nyskriven. Stadgor måste författas om och vara anpassade till samtiden. För Svenska Akademien har visat sig vara en relik – där makten har förblindat.

"Vi måste vara trovärdiga som institution" säger Anders Olsson, Akademiens tillfällige ständige sekreterare, om förutsättningarna för att dela ut litteraturpriset.

"Många av de som sitter kvar representerar den historia som framstår som unken och korrumperad."

Nu har Akademien svarat på Nobelpris-frågan. Men många frågor återstår. Kan Svenska Akademien – där flera ledamöter under lång tid visat bristande respekt för medmänniskor och Akademien de själva representerar – bygga upp trovärdigheten?

Arbetet med att välja in nya ledamöter ska inledas. Men vem vill i nuläget ansluta till sällskapet? Framför allt Horace Engdahl har uttalat sig så frapperande arrogant att han får svårt att tvätta bort den negativa stämpel som han satt på sig själv och Svenska Akademien. Även veteranen Sture Allén har gjort verbala klavertramp som också bidragit till förtroendekrisen.

Avhopparna representerade det som skulle vara förnyelsen av Akademien. Många av de som sitter kvar representerar den historia som framstår som unken och korrumperad. Det gör utgångsläget för rekonstruktionen svår.