Talmannen John Berkow i huvudroll i brexitdiskussionen

För den som gillar politisk action har brexitdebatterna i det brittiska parlamentet under de senaste månaderna varit rena julafton. Gång på gång har regeringen, oppositionen och den interna oppositionen i regeringspartiet tjoat och ryat åt varandra – men utan att knappt för ett ögonblick frångå sin nästan överdrivna hövlighet.

Och allt sker under översyn av en talman som med ett ständigt återkommande rop på ordning – order! – ser till att ingen talar i mun på någon annan.


56-årige John Bercow har lett underhuset sedan 2009 och har länge varit välkänd på hemmaplan för sitt sätt att hålla i debatterna. Under brexitdiskussionen har han klivit fram ytterligare – och dessutom sett till att lyfta parlamentsledamöternas roll rejält.

Det har gett honom både ris och ros.

Framför allt brexitanhängare har ilsknat till rejält över vad de anser vara ett inlindat stöd till EU-anhängarna från talmannens sida.

"Fel man i stolen vid det här avgörande tillfället", har tidningen Daily Telegraph beklagat, sedan Bercow frångått sedvanlig kutym och låtit parlamentet rösta om hårdare krav på regeringen.

"Denne själviske kråmande sprätt har skamlöst satt sin egen antibrexitagenda i första rummet", rasade Daily Mail – medan kollegorna i The Sun i klassisk stil ordlekt med att kalla Bercow för "speaker of the devil" – djävulens talman.


Själv försvarar han sig med att hans uppgift är att bevaka även oppositionens intressen och låta olika sidor komma till tals.

– Det som ledamöterna vill debattera, och det som de fastslår ska vara föremål för en omröstning, det ska de få debattera och rösta om, fastslog han med emfas efter nedröstandet av premiärminister Theresa Mays utträdelseavtal med EU den 15 januari.

Bercow har nu en huvudroll i hur hela brexitdiskussionen ska föras vidare. När parlamentsledamöterna på tisdagen ska rösta om nästa steg är det Bercow själv som först ska välja vad det ska röstas om.

En lång rad förslag har lagts fram av olika grupper och enskilda ledamöter, om allt från att säga rakt nej till den omtvistade nödlösningen om Nordirland till att kräva en ny folkomröstning.

De förslag som anses ha bäst chanser att verkligen få stöd är konservative Graham Bradys tanke på att ta fram ett "alternativt arrangemang" för att undvika en hård gräns på Irland, eller Labour-ledamoten Yvette Coopers plan för att kräva förlängd förhandlingstid med EU om inget avtal snart kan nås.


Vilka förslag Bercow väljer ut till omröstning kan få stor betydelse – även för talmannen personligen.

Elaka tungor har gjort gällande att Konservativa partiet i protest mot Bercows agerande i brexitdebatten inte tänker stödja ett adlande av honom när han avgår, vilket annars är kutym för talmän i underhuset.

– Jag kan inte tänka mig att vi kommer att se välvilligt på någon som fifflat med procedurer som gällt i hundratals år, säger en regeringskälla till BBC.

Enligt tidningen The Guardian har det i sin tur fått Bercow att fundera på att skjuta på sin planerade avgång i sommar, fram till nästa valår, 2022.

Själv vill han gärna ses som en förnyare.

– Om vi bara gör som förut kommer ingenting någonsin att förändras, förklarade talmannen efter ett av sina omtvistade beslut i underhuset.

Brexitförslag i underhuset

• Hittills har 14 förslag lämnats in inför tisdagens brexitdebatt i det brittiska underhuset. Vilka som det kommer att röstas om blir klart först på tisdagen.
• Förslag A (från Jeremy Corbyn, Labour): manar regeringen att överväga olika alternativ för att undvika ett avtalslöst utträde, exempelvis en permanent tullunion med EU eller en andra folkomröstning.
• Förslag B (Yvette Cooper, Labour): manar till omröstning den 5 februari om att kräva förlängd förhandlingstid om inget utträdelseavtal är klart den 26 februari.
• Förslag C (Vince Cable, Liberaldemokraterna): manar till ett uteslutande av ett avtalslöst utträde och i stället förbereda en andra folkomröstning där ett alternativ ska vara att stanna i EU.
• Förslag D (Tom Brake, Liberaldemokraterna): kräver skapande av ett särskilt brexitutskott för att ta kontroll över processen.
• Förslag E (Andrew Murrison, Tories): kräver en tidsgräns för att nödlösningen om Nordirland i utträdelseavtalet ska upphöra senast 31 december 2021.
• Förslag F (Hilary Benn, Labour): manar till fyra omröstningar, om Mays utträdelseavtal, om ett avtalslöst utträde, om en omförhandling samt om en andra folkomröstning.
• Förslag G (Dominic Grieve, Tories): ger parlamentet löfte om att en dag i veckan under februari och mars hålla egna debatter om brexit med rådgivande förslag till regeringen.
• Förslag H (Stella Creasy, Labour): manar till förlängd förhandlingstid med EU och skapandet av en folkförsamling med 250 ledamöter för att ge rekommendationer till parlamentet.
• Förslag I (Caroline Spelman, Tories): vill utesluta ett avtalslöst utträde.
• Förslag J (Rachel Reeves, Labour): kräver att regeringen ber om förlängd förhandlingstid om inget avtal är klart före den 26 februari.
• Förslag K (John Baron, Tories): kräver att regeringen säger nej till alla avtal som innehåller den så kallade nödlösningen om Nordirland.
• Förslag L (John Baron, Tories): kräver att parlamentet säger nej till avtal som innehåller en nödlösning som varar i längre än sex månader.
• Förslag M (John Baron, Tories): manar parlamentet att säga nej till alla avtal som inte ger Storbritannien rätt att ensidigt avsluta en nödlösning om Nordirland.
• Förslag N (Graham Brady, Tories): kräver att nödlösningen om Nordirland ersätts med ett "alternativt arrangemang" för att undvika en hård gräns.
• Källa: Brittiska underhuset.