Bilden av att äldre är ensammare är en sanning med modifikation. Vasabladets, Österbottens tidnings och Syd-Österbottens ensamhetsundersökning visar att ofrivillig ensamhet förekommer minst bland åldersgrupperna från sextio år och äldre.
Det är också bland äldre som ensamhet bekymrar allra minst. Hela 42 procent uppger att ensamhet inte bekymrar dem över huvud taget. Endast 6 procent svarade att ensamhet är ett mycket stort problem.
Det här stämmer in rätt bra på verkligheten, bedömer Ole Norrback som är förbundsordförande för Svenska pensionärsförbundet (SPF).
– Vi vet att personer under 75 år är mindre ensamma än medborgarna i genomsnitt. Bland de som är över 75 år är ensamhet lika utbrett som i övriga åldersgrupper, säger Norrback.
En förklaring till att känslan av ensamhet är lägre hos äldre är ett traditionellt föreningsengagemang. Föreningslivet är starkt förankrat bland äldre och det syns dels i ensamhetsundersökningar, dels i SPF:s stadigt ökande medlemsantal.
Föreningarna bidrar till att upprätthålla och skapa nya sociala nätverk. Det är ovärderligt, säger Norrback.
– Föreningarnas primära uppgift är ju att motverka ensamhet. Föreningar skapar en gemenskap som är till nytta för hela samhället.
Enligt Ole Norrback finns det tre orsaker till ensamhet hos äldre. En orsak till ensamhet är förlusten av sin livskamrat. En annan är ekonomi, som kan leda till att äldre inte har råd att röra på sig eller delta i aktiviteter.
För det tredje kan den fysiska aktiviteten avta. Det rimmar illa med tanken om att många äldre ska bo och vårdas hemma. I sådana fall kan det egna hemmet bli ett fängelse.
– Många tror att ett system där de flesta bor hemma är billigare. Men så är det nödvändigtvis inte.
Norrback säger att boenden i många avseenden är bra. De är en del av ett tryggt välfärdssamhälle som byggts upp under en lång tid. Men Norrback gillar inte följderna, som påverkar de äldre generationerna.
– Det har tyvärr blivit så att vi delegerar mycket av det medmänskliga ansvaret till staterna och kommunerna. Vården är en sak, men stat och kommun kan omöjligen bära ansvar för vem som är ensam och inte. Det är vårt gemensamma ansvar att besöka de äldre, se och höra dem.
SPF jobbar aktivt för att motverka ensamhet och ett exempel på det är att lära äldre använda dator för att underlätta vardagen i det digitala samhället. Med hjälp av dator kan man exempelvis hålla kontakt med familjemedlemmar och släkt som bor på andra orter.
Han återkommer ständigt till det medmänskliga och sociala ansvaret som alla bär. De ofrivilligt ensamma är de svåraste att nå. Men ensamheten kan brytas om alla tillsammans ser sig omkring och reagerar.
– Jag brukar säga att det bästa man kan göra är ta med någon på föreningsträffar, dricka en kaffekopp eller bara prata en stund. Sociala kontakter är livsviktiga och de som inte självmant kan eller orkar ta sig ut behöver stöd för att göra det. Där kan vi alla hjälpa till, säger Ole Norrback.
Tyck till!
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.